Det är ok att gråta ibland

Hej alla mammor! Ja, och pappor också såklart! Händer det att du ibland är så trött på ditt barns gråtande att du helst av allt skulle vilja sitta i ett hörn och riva sönder papper i långa remsor och gråta okontrollerat? 

Då är du inte ensam! Det är faktiskt jättevanligt, och också något som är helt OK. Så länge man inte bortser från sitt barns behov och välmående så får man gråta och skrika in i en kudde så mycket man vill. Och ibland är det faktiskt väldigt bra också. Tankar om välmående handlar faktiskt inte alltid om att allt är som på rosa moln - det kan också handla om att tillåta sig att få utlopp för det man känner. 

Jag grät igår

Japp, och det skäms jag inte för ett ögonblick! Ett barn som skriker konstant i två timmar utan att jag vet varför var något som fick tårarna att spruta. jag kände mig som en helt värdelös mamma som inte kunde trösta mitt barn. Försökte mata, funkade inte. Försökte vagga, funkade inte. Försökte sjunga ... gissa tre gånger om det funkade? 

Till slut gav jag upp och lade ner mitt barn i sängen och satte på teven för att få ett litet avbrott medan tårarna strömmade nedför kinden. På barnkanalen var det en serie som heter Makka Pakka eller nåt och det var som att trycka på en knapp. En fluffig figur som dansade runt rosa stenar i en park var tydligen det som krävdes för att mitt barn skulle slappna av. 

Det kommer att komma fler gånger

Alla som har barn kan nog känna igen sig i det jag berättade, att man känner sig kass som förälder när man inte kan trösta. Men det är faktiskt fullkomligt normalt. Jag pratade med sköterskan på BVC om detta och hon bara log och sade "välkommen till mamma-livet" och menade att jag nog fick vänja mig de här känslorna. 

Jag hoppas bara att alla som känner sig otillräckliga får samma stöd som jag fått, och får reda på att det är normalt att både gråta och skrika om vartannat. För tänker man efter så är det ju ändå betydligt mer skratt och leenden än gråt och tårar! 

11 dec 2020